Det snöar ute. Jag har haft en funderar-dag hela dagen idag. Det känns som jag går i en dimma inuti mig själv. Min familj springer runt mig men jag ser dem inte idag.

Det är inte så att jag är ledsen. Inte glad eller besviken heller. Jag bara ÄR idag. Tiden går och jag gör ingenting. Det är nog det som får mig att försvinna bort. Trivs inte att gå här hemma en hel förrmiddag utan något mål, utan någon punkt att klara av.

För inte är det så att jag inte har någonting att göra. Jag skulle kunna resa mig upp, lägga ner min lilla gosingen som ligger och sover i mitt knä och sätta igång att städa. Plocka upp kläderna på golvet och annat roligt. Jag skulle kunna sätta igång med maten. Jag skulle kunna pussa min sambo och sätta mig och gosa med honom. Men istället går jag tillbaka in i dimman och funderar ett slag till. Funderar på hur den här dagen kommer se ut, funderar på om jag ska söka till komvux kanske. Funderar på om jag borde börja pensionspara.