Tiden har gått så fort att jag faktiskt inte lagt en tanke på att jag inte hunnit blogga på ett tag. Inte har jag så mycket tid över nu heller så jag tänkte bara sammanfatta vad jag har gjort.

Idag var det mamma-gympa på förmiddagen. Matilda klagade på ont i magen och sen hällde hon vattenflaskan över sina kläder. En något surare Matilda åkte jag hem med.

På eftermiddagen var det BVC-möte och allt såg bra ut. Jag tänkte diskutera vad vi ska göra åt Kajsas otroliga osäkerhet men kände att det inte var lönt att ens ta upp. BVC gillar alla sorters skrik-metoder och kör stenhårt på det. Vill hon inte? Låt henne skrika. Går det inte? Låt henne skrika. Passar hon inte in i den perfekta mallen som alla barn ska passa in i? Ja, låt henne skrika!

Så jag valde att hålla tyst. Och inte fan tänker jag låta henne skrika.

 Sen åkte jag och Kajsa iväg på ett möte med en grupp miljö-människor. Det höll på aldeles för länge och jag fick gå därifrån med en skrikande och uttråkad Kajsa efter 2 timmar.

Hem, kasta sambon i säng och ungarna därefter. (sambon ska jobba natt)

Igår hade jag en mysig fikastund med en kompis på förmiddagen. Fika blev mer fika och sen lite mat. Sen var det dags att åka hem och träffa Tobbe lite innan han skulle iväg och jobba.

På eftermiddagen åkte jag och barnen till marieberg för att kolla lite kläder och lite leksaker. Vi kom hem med leksaker men aldeles för lite kläder :)

I söndags var det dags för söndagsmiddag som vanligt. Ibland kan det gå en stund mellan middagarna, ibland blir de varje vecka.

Och så lördagen. Den stora dagen. Barnen, sambon och jag tog bilen till Karlstad för att gå på barnmässa. Och jäklar vad roligt vi hade det! Matilda och Tobbe försvann direkt och jag såg dem knappt på hela dagen. De lekte av sig på alla ställen man kunde leka på, jag och Kajsa passade på att kolla på kläder, leksaker, mamma-saker och bara njuta av en dag och plats full av äventyr!

 Full-lastad bil :)

nyss vaknat :)

Med två sovande barn i vagnen passade vi på att gå ensamma och mysa tillsammans en stund :)

Jag håller på att fixa en ny blogg. En mycket mer avancerad och snyggare förhoppningsvis. Men eftersom jag inte hade så mycket tid innan att blogga har jag desto mindre tid nu att göra det på. Så jag kommer tillbaka snart. Med en förhoppningsvis snyggare och bättre blogg.

Tills dess: Matilda fick en mini-motorcykel för ett tag sen. Det var väl efter att ha varit hos våra vänner C och L som vi inte kunde låta bli. Inte blev det bättre att våra grannar har en likadan. Så numera körs det race här hemma. Med en hand, ingen hand, en fot upp, tittar bakåt samtidigt. Snart kan hon alla konster :)

Jag har kommit till det stadiet i min mamma-ledighet att jag numera går runt och pratar för mig själv när jag är här hemma. Normalt sett pratar jag öppet för att Matilda ska höra mig och veta vad som är på gång men nu har jag fastnat och pratar även när hon inte är här. Mina konversationer under dagarna brukar vara:

-Jaha ok, vad är klockan? Mmm jag har 10 minuter över, undra om jag ska passa på att gå på toaletten då? Fast behöver jag verkligen det? Men jag vet att om jag inte passar på nu kommer jag 10 minuter senare få sitta där med en unge i knät och den andre bredvid som helst vill att jag ska måla hennes naglar samtidigt. Så jag får nog passa på nu. Kanske jag hinner läsa klart sista sidan i tidningen som jag försökt att avsluta sen i december. Man kan ju alltid hoppas.

Och så fortsätter det tills jag kommer in på toaletten. Och tro inte att det slutar där. Nej det är ju när jag sitter där som jag kommer på de mest smarta sakerna. Så som att vi måste städa handfatet snart, det skulle ha varit gjort för en månad sen.

Som sagt, jag säger som jag alltid sagt. Man blir smart av att vara mammaledig!

Nu är jag på väg till Norrköping. Tåget går snart och jag har inte packat. Men det är lugnt, jag har redan rabblat upp högt för mig själv vad jag ska ha med. Packat i mitt huvud så att säga.

Igår hade vi en heldag på stan. Det kunde ha varit den perfekta dagen om det inte vore så att vi skulle till läkaren med Matilda för att kolla hennes ögon, och för att de skulle kunna kolla ögonen var man tvungen att droppa i några droppar i hennes ögon för att vidga pupillerna. Vidgar man pupillerna blir man extra ljuskänslig. Dagen igår var strålande solsken från att vi åkte in till att vi åkte hem tre timmar senare.

Tobbe skulle ha gitarrlektion och vi tyckte inte det var så stor ide att åka hem emellan så vi passade på att äta, fika, gå till wadköpingsparken och strosa på stan. Som sagt, det kunde ha varit den perfekta dagen om bara inte Matilda skulle ha haft så jobbit med hennes ögon.

Ögonen var det inget fel på. Hon skelar ibland men det kommer antadligen försvinna snart. :)

 lunch på gröna grodan:

Ser ni vilka det är?

Författarna till alla Bert-böckerna. Och vad jag kunde höra verkade det som de höll på med en ny bok. Skrivs det fortfarande nya Bert-böcker?

 En kisande stora-syster med en tålig lilla-syster :)

och så lite bilder i korthet:

Skälet till varför det inte blir så mycket bloggande: Här är min ständiga följeslagare:

Mina busungar:

Sista hoppet :)

Nej jag har inte gått och dött eller något annat spännande. Jag har bara inte bloggat på länge, det är väl en vettig förklaring? En annan är att det händer rätt mycket i mitt huvud just nu så det blir inte så mycket annat över eller det får inte plats något annat helt enkelt.

Så, min sömnbrist som jag verkligen minst av allt vill prata om för att jag vet att ALLA små-barnsföräldrar lider av, den är i alla fall lite värre än värst. Det märks i hjärnan, det märks på min hud och det märks i magen. Men mina barn är det jag har och det är mina barn som jag kämpar så hårt för. Utan att veta vad som egentligen är rätt.

Kajsa har jag inte så bra koll på. Hon får mat när det hinns med (då pratar jag mat, mat som vi vanliga människor äter) men för det mesta håller vi oss fortfarande med bröstmjölken.

Hennes träning på golvet är lika med noll för att man aldrig får sätta ner henne (bara ni som träffat min underbara Kajsa vet vad jag pratar om). Hon har inte ens visat intresse för att vilja krypa eller sitta själv. Hon blir buren, av mamma. Och då är hon tyst.

Och så har vi hittat en ny lekkamrat jag och barnen. En tjej som har barn i exakt samma ålder som mina barn, hur lyckat kan det bli då????!!!! Och som dessutom bor på samma gata som mig, med en minuts promenad emellan. Min andra trogna följeslagare som har hållit mig sällskap de senaste månaderna kommer börja jobba snart igen. Hennes son är ett år och 1 månad. Så de självklara stunderna när jag vet att hon är hemma kommer falla bort. Just nu vet vi exakt vart vi har varandra och vi vet exakt när vi har tid att träffa varandra. Det kan inte bli bättre.

Efter sommaren ska jag börja plugga. Det är väl där mina tankar är mest numera. Och mina känslor i en ständig fasa inför det nya livet som student.

Igår roade vi oss med det här:

In till Marieberg, leta efter den perfekt barnsängen, hittade den näst perfekta sängen, köpte den, stod på parkeringen i 10 minuter och funderade på hur sjutton vi skulle få in den i bilen, knipsade av, svor lite, bankade hårt och fick in den i bilen!!!!

Och så hem. Två trötta ungar och en hungrig mamma. Montera ihop sängen, och här kommer resultatet:

Sen var det ju knappast så perfekt som jag får det att låta. Nu skulle vi ju få Matilda att sova i den nya sängen också. Och Tobbe skulle jobba natt. Och Kajsa, tja hon var som hon alltid är.

Men slutet gott, allting gott. Matilda somnade efter lite tjat, vaknade 05.00 och skrek. Kom in till våran säng, trampade på en spik på golvet, la sig ner och kunde inte somna.

Och så var det morgon.!

Nåväl.

Vi har farfar på besök fortfarande. Hans rutiner är fortfarande så uppskattade och underbara. Han kommer kl 9.00 och går ut och går med barnen en timma. Kommer tillbaka och håller mig sällskap medans Tobbe sover (har jobbat natt) Dagarna är så underbara och igår när Tobbe och jag skulle in och handla kunde jag inte annat än skratta åt att allt är så problemfritt just nu. Det är vad det är, problemfritt. Inte problemfritt att det inte finns några problem, tur är väl det att det finns något att klaga på, men klagomålen är inte större än jag kan hantera.

Mys-stund med farfar:

 Två som njuter väldigt mycket.