Varför tittar jag jämt på alla andra och tror att de har det mycket bättre än jag? Varför kan man aldrig vara nöjd???

Sitter och funderar på vad jag ska hitta på efter sommaren, när jag inte kommer vara mammaledig längre. Det finns så mycket att välja mellan att det känns hopplöst.

Att börja plugga verkar vara det enda vettiga och enda utvägen. Att försöka ge sig in i jobb-sökandet, tillsammans med alla andra i sverige ser ganska mörkt ut. Men plugga... till vad? Vad sjutton vill jag bli och leva med i resten av mitt liv. Resten av mitt enda liv???

Så... finns det någon studievägledare man går till för att ställa dem här världsliga frågorna som jag har? Eller arbetsförmedlingen? Någon som vet?

Just nu är jag trött på allt vad som har med ungar att göra. Jag är trött på att gå här hemma hela dagarna, trött på att alltid släpa på någon unge eller bråka med den andre ungen. Just nu är jag bara trött.

En alldeles vanlig söndag. På förmiddagen passade jag på att ut och springa medans tobbe fortfarande var hemma. Sen stack han till jobbet vid 11.00 Jobbar till 21.00 Trött. På eftermiddagen åkte jag och barnen till söndagsmiddag hos mamma och Sune. Fick stor avlastning av Matilda och bara det att komma bort och inte ha huvudansvaret för en stund gör väldigt mycket. Men Kajsa var som hon alltid är. Det började bra men sen blev det skrik. Som vanligt. Hon är alltid i min famn för att det inte går med någon annan. Just nu är jag bara så trött.

Och nu är det en mellantid. 1½ timme kvar tills Matilda går och lägger sig och jag har ett barn kvar. Helst skulle jag vilja sova. Kajsa kör sitt vanliga race på natten; sova en timme, vakna, äta, sova en timme... ja ni fattar. Och sen vaknar Tilda 06.00

Ett riktigt klagoinlägg. Men det går över.

Oj... i allt stress har jag glömt av att blogga... hur kunde det hända?

Nåväl, vi roar oss med det här numera:

Dammsuga med en unge i famnen och den andre som rider på dammsugaren:

Ett kusinbesök tillsammans med min enda och underbara syster. Som lyckas drabbas av det mesta vad man kallar otur men efter varje otur har man kunnat avsluta meningen med att det var tur att det gick så bra, ändå liksom.

 Matilda gosar med Kajsa och Timbastian. Som jag tycker ska heta TimBastian för att det är så grymt snyggt men tyvärr bestämmer syrran och Pontus i det här fallet... :(

(Ser inte TimBastian större ut än Kajsa på det här kortet? Nåde dig om du växer ifrån Kajsa redan!!!)

Vi åker till norrköping för att kolla så syrran sköter sig med den nya bebisen och nya familjen.

Om det inte vore för den typiska mamma-fläcken på bröstet, ser hon inte ut att må ganska bra då?

Tänk vad bra man kan ha det. När man ligger i soffan och klagar på att man ätit FÖR mycket.

Det snöar ute. Jag har haft en funderar-dag hela dagen idag. Det känns som jag går i en dimma inuti mig själv. Min familj springer runt mig men jag ser dem inte idag.

Det är inte så att jag är ledsen. Inte glad eller besviken heller. Jag bara ÄR idag. Tiden går och jag gör ingenting. Det är nog det som får mig att försvinna bort. Trivs inte att gå här hemma en hel förrmiddag utan något mål, utan någon punkt att klara av.

För inte är det så att jag inte har någonting att göra. Jag skulle kunna resa mig upp, lägga ner min lilla gosingen som ligger och sover i mitt knä och sätta igång att städa. Plocka upp kläderna på golvet och annat roligt. Jag skulle kunna sätta igång med maten. Jag skulle kunna pussa min sambo och sätta mig och gosa med honom. Men istället går jag tillbaka in i dimman och funderar ett slag till. Funderar på hur den här dagen kommer se ut, funderar på om jag ska söka till komvux kanske. Funderar på om jag borde börja pensionspara.

Mitt nyårslöfte till min sambo blir att ställa in frukosten efter mig när jag har ätit klart.

Mitt nyårslöfte till Matilda blir att låta henne få som hon vill lite mera än hon får nu.

Mitt nyårslöfte till Kajsa blir att låta henne sova kvar hos mamma och pappa på nätterna lite längre än vad som var tänkt.

Mitt nyårlöfte till mig blir att låta mig njuta av en sak varje dag. Inte glömma bort mig själv så mycket som jag gjorde under 2008.

Så vardaglig är jag och kommer nog vara under 2009 också. Spännande!!!

Och så var det berättelsen om julafton då.

 Trots en förkyld Matilda och två väldigt trötta föräldrar blev det lyckat. Hela dagen blev bra tyckte jag.

Det var julgröt på morgonen, tomtar som kom och delade ut julklappar (farfar och Tobbe, Farfar var tomte först men han såg så hemsk ut så det gick inte. Vi fick byta tomtedräkt och person och charma upp Matilda totalt så hon inte skulle få men för livet.) Det var massa paket och massa glögg och en massa mat. Och så Kalle Anka förstås.

 Hela familjen på Tobbes sida. Farmor, Matilda, Stig (Tobbes morfar), Jag och Kajsa. Bakgrunden Tobbe och farfar.

 Stig kom med en egen gran till Matilda på morgonen. Hon fick klä den själv med eget glitter och det lös i ögonen på henne hela morgon. :)

 Förstår ni nu vad jag prata om? En sådan här tomte kan man bara inte visa för sitt barn det första man gör. Snacka om att få men för livet!!!

 Min egen gosefarmor :)

 Och sen tog Tobbe det kloka beslutet att själv byta om till tomte. Sätta sig ner och prata lugnt med Matilda. Sen gick det bra. En puss fick tomten till och med :)

Så var det dags för den berömda julmaten. Som faktiskt borde vara berömd för himmel vad god den var. Inte bara en sak. Det fanns mer att välja mellan som man önskade fick plats i magen men tyvärr säger även den stopp tillslut.

En som är väldigt intresserad av Kalle Anka... :)

 Kommer tomten någon gång???

Den där tomten kysste jag imorse... *ler*

För att överleva dagen...

 Fikastund med ost och kex och mycket goda kakor. (behöver jag nämna att jag älskar sådana här kort. Fast ingen annan gör det... )

Tre dagar senare kom pappa med familjen. Eftersom de bor i linköping och också har mycket att göra under julhelgen beslutade vi att fira några dagar efter jul. Det kunde inte bli bättre. Eftersom det var en bit utanför jul kunde det uppskattas mycket mera än om det skulle bli inpräntat i det redan fulla schemat direkt efter jul. Som sagt, den här julen var lösningen familjerna emellan aldeles perfekt. Kunde inte bli bättre.

Alla förutom Marie. Bredvid mig sitter lillebror Mattias och på kanten sitter pappa.

 Mattias fick ett air hockey i julklapp av oss. Lycka. Han var mer än nöjd. :)

 Pappa och Mattias.

 Marie läser boken hon fick i julklapp. Den största floppen som vi köpte. Hon hade redan den... och jag hade skrivit i boken... ingen återvändo. :(

Tilda ramlade förresten nerför tvättmaskin för en timme sen. En stor bula på pannan har hon. Och hon skrek knappt. Var mest ivrig över att få berätta vad som hände. Stackars liten. En stor bula har hon minsann.