Hemkommen.

Jag och barnen har åkt tåg till Linköping. Hälsat på pappa och familjen och framförallt lillebror Mattias som fyller 11 år idag.

Resan hem var värre än resan dit. Men allt som allt så gick det väldigt bra att åka tåg med två små och en vagn och en lite vilsen mamma på köpet. Tacka vet jag de stora rymliga tågen som jag tror heter T.I.B Då är det underbart att åka tåg. Resten av resan fick vi åka intercity och då undrar man om det verkligen är värt det här med att inte ta bilen utan tåget istället och tänka på miljön. Vad skönt det skulle varit att bara sätta sig i bilen och köra.

Väl framme åt vi mat, fikade en massa (3 tårtbitar till mig. Mmm jag vet. Men det var gott, det vill jag lova...!!) pratade en hel del, ammade som aldrig förr (mest för att hålla tyst på henne så jag kunde prata med resten av familjen) och spelade guitar hero. Summan av dagen: Rolig resa, kul att träffa alla förutom de som inte var hemma, och väl hemma igen somnade jag 20.45 Kunde ha somnat tidigare om det inte hade varit så jobbigt intressant program på tv just då.

 Systra och sonen:

  Du Kerstin!!!!

Glad:

Ledsen:

Sjunger för födelsebarnet:

 Tåget på väg hem. Jag tackade mer än en gång för att få åka ett så bra tåg på väg hem. Gott om plats, trevlig personal och en ännu mysigare tjej som också hette Matilda och som satt och läste Kalle Anka med Matilda. :)

Nu ska jag packa... och jag och barnen åka tåg. Till linköping och hälsa på familjen. Och så fick vi sovmorgon imorse. Kajsa vaknade 06.40 istället för 06.00 40 min gör skillnad!!!

Före:

Efter:

Hallelulja, jag lever!!!! Inte bara lever jag, jag är fasiken lycklig också!!!!

Tänk att känna sig nöjd ska vara så omöjligt.

Jag har lämnat bort Matilda idag till mormor och Sune. Tanken är att jag skulle få koppla bort lite måsten idag och kanske hinna med mig själv lite. Ni vet, kamma mig, borsta tänderna och sådana roliga saker. Men istället krånglar Kajsa som aldrig förr. Hon har krävt min uppmärksamhet sen 06.00 imorse då hon som vanligt varenda morgon vaknar med strålande leende. Hon har power-nappat i mitt knä fem minuter åt gången för att sen vakna och inte alls vara nöjd. Och jag har såklart varit sur och irriterad på henne hela morgonen. Alla mina mysiga planer sprack och istället blir jag SITTANDES istället för gåendes runt i huset och pyssla och mysa.

Och inte är det hennes fel heller. Hon passar ju på nu när hon märker att hon har mamma för sig själv. När det inte finns någon busunge i närheten som ska pussas och busas och dras i. Men det är hon som får se mitt dåliga humör och irriterande blick när hon är så här tjurig och vresig.

Nåväl, att det ska vara så svårt att vara nöjd. Jag har i alla fall hunnit scrappa lite. Sist jag gjorde det var i november så nu mår jag bra. Nästan lite för bra. Måste snabbt komma på något dåligt att klaga på :)

Nya sättet att få Kajsa att somna: Sätt ett hårband över ögonen, gunga henne och håll tummarna :)

Mitt senaste verk. Gjorde det imorse under lite för mycket stress. Men ska fixa lite smådetaljer senare.

Jag vann!!!! Jag fick biljetten. Grattis Tobbe, nu blir det AC/DC om en månad!!! :)

Sitter just nu och spänner hela kroppen, andas snabbt, helt fokuserad på datorn. Det här kommer vara det jobbigaste marathonet för dagen... jag har just budat på en biljett till AC/DC konserten i februari... Ska jag få den... bara 7 minuter kvar... ska jag klara det...

Idag har varit en dag på stan med min gamla, gamla klasskamrat Malin. Så underbart att träffa henne! Så skönt att, trots att man inte sett varandra sen oktober förra året, kan prata med varandra som om vi aldrig varit ifrån varandra. Helt underbart! Det blev 2½ timma med munnarna fulla och så mycket att prata om att vi knappt hann lyssna på vad den andre hade att säga. Det här behövdes. Verkligen. Det här behövde jag.

Sen tog jag bussen vidare för att gå på IKEA med mamma. Det blev lite för mycket saker som vanligt, men kul, det hade vi! :)

Skulle ni kunna tänka er idén att inte ha en enda spegel hemma?

Jag träffade en tjej i duschen i simhallen. Hon berättade att hon inte hade en enda spegel hemma så när man kom hit och duschade såg man plötsligt allting.

 Tanken har verkligen aldrig slagit mig. Hur beroende är vi egentligen av våra speglar? Ja menar, det är ju inte ofta man lämnar huset utan att ta en titt i spegeln först. Man kammar sig, sminkar sig och ofta borstar man tänderna framför spegeln. Och vem kan gå förbi en spegel utan att ta en titt i den?

Så... hur klarar hon sig? Den här tjejen, hon 'är högst vanlig. Hon ser bra ut, har långt brunt hår, är runt 25-28 år. Klär sig i jeans och tröja och verkar varken vara freak eller hippo. Underligt, hur klarar hon sig?