Nej jag har inte gått och dött eller något annat spännande. Jag har bara inte bloggat på länge, det är väl en vettig förklaring? En annan är att det händer rätt mycket i mitt huvud just nu så det blir inte så mycket annat över eller det får inte plats något annat helt enkelt.

Så, min sömnbrist som jag verkligen minst av allt vill prata om för att jag vet att ALLA små-barnsföräldrar lider av, den är i alla fall lite värre än värst. Det märks i hjärnan, det märks på min hud och det märks i magen. Men mina barn är det jag har och det är mina barn som jag kämpar så hårt för. Utan att veta vad som egentligen är rätt.

Kajsa har jag inte så bra koll på. Hon får mat när det hinns med (då pratar jag mat, mat som vi vanliga människor äter) men för det mesta håller vi oss fortfarande med bröstmjölken.

Hennes träning på golvet är lika med noll för att man aldrig får sätta ner henne (bara ni som träffat min underbara Kajsa vet vad jag pratar om). Hon har inte ens visat intresse för att vilja krypa eller sitta själv. Hon blir buren, av mamma. Och då är hon tyst.

Och så har vi hittat en ny lekkamrat jag och barnen. En tjej som har barn i exakt samma ålder som mina barn, hur lyckat kan det bli då????!!!! Och som dessutom bor på samma gata som mig, med en minuts promenad emellan. Min andra trogna följeslagare som har hållit mig sällskap de senaste månaderna kommer börja jobba snart igen. Hennes son är ett år och 1 månad. Så de självklara stunderna när jag vet att hon är hemma kommer falla bort. Just nu vet vi exakt vart vi har varandra och vi vet exakt när vi har tid att träffa varandra. Det kan inte bli bättre.

Efter sommaren ska jag börja plugga. Det är väl där mina tankar är mest numera. Och mina känslor i en ständig fasa inför det nya livet som student.

Igår roade vi oss med det här:

In till Marieberg, leta efter den perfekt barnsängen, hittade den näst perfekta sängen, köpte den, stod på parkeringen i 10 minuter och funderade på hur sjutton vi skulle få in den i bilen, knipsade av, svor lite, bankade hårt och fick in den i bilen!!!!

Och så hem. Två trötta ungar och en hungrig mamma. Montera ihop sängen, och här kommer resultatet:

Sen var det ju knappast så perfekt som jag får det att låta. Nu skulle vi ju få Matilda att sova i den nya sängen också. Och Tobbe skulle jobba natt. Och Kajsa, tja hon var som hon alltid är.

Men slutet gott, allting gott. Matilda somnade efter lite tjat, vaknade 05.00 och skrek. Kom in till våran säng, trampade på en spik på golvet, la sig ner och kunde inte somna.

Och så var det morgon.!

Nåväl.

Vi har farfar på besök fortfarande. Hans rutiner är fortfarande så uppskattade och underbara. Han kommer kl 9.00 och går ut och går med barnen en timma. Kommer tillbaka och håller mig sällskap medans Tobbe sover (har jobbat natt) Dagarna är så underbara och igår när Tobbe och jag skulle in och handla kunde jag inte annat än skratta åt att allt är så problemfritt just nu. Det är vad det är, problemfritt. Inte problemfritt att det inte finns några problem, tur är väl det att det finns något att klaga på, men klagomålen är inte större än jag kan hantera.

Mys-stund med farfar:

 Två som njuter väldigt mycket.

Jag bloggar inte när ja inte sover. Det är prioritering 1!  Först sova, sen blogga.

Men nu sover vi inte. Nu går ungarna på en promenad. Och jag går snart i dvala.

Mina svärföräldrar är på besök. De bor i paris och kommer inte hit så ofta. Men så kommer de hit, frågar om de får vara barnvakt, och vi bara ler och undrar hur många timmar, dagar eller veckor de vill ha våra barn?

Det har varit helt underbart skönt att få frågan ifall de får ta barnen och gå ut och gå i någon timme. Så underbart att när de gör det sitter vi båda efter de gått och små-ler mot varandra och omvärlden. Världen blir så mycket ljusare, min sambo blir så gullig, och det bästa av allt är att jag kan uppskatta och kanske till och med hinna sakna mina barn när de är borta. Det uppskattas mer än tusen rosor. En promenad är så bra och lagom, då vet jag att barnen har det bra, att Kajsa antadligen sover och att Matilda njuter av en promenad.

Idag är sambon i Stockholm. Något med jobbet. Jag har precis varit och tränat. Om en timme bär det iväg till stan för att handla en gitarr till sambon. :)

Nu är familjen tillbaka till dvala och ett liv utan sömn. Matilda och Tobbe har haft turen att vila upp sig innan sömnlösheten kommit tillbaka. Och Kajsa, tja hon behöver ju bara somna när hon känner för det så hon lider nog minst av alla.

Så, Matilda har börjat drömma en massa mardrömmar. Ställer sig upp och skriker mitt i natten och vill sova hos oss. I våran säng ligger Kajsa och gottar sig redan och hör hon storasyster komma, då kan man ju inte sova vidare. Då händer det ju plötsligt något spännande, som man måste vara vaken för att se.

Och så var morgonen igång. Imorse blev det runt 05.00 tror jag. Om bara Kajsa hade behagat sig att sova innan dess skulle jag nog inte känna mig så mörbultad som jag faktiskt gör.

Frågan är om vi ska göra någonting åt Kajsas sömnvanor. Matilda, hon får vara så, hon är så duktig annars så det är inte ofta hon krånglar numera.

Kajsa är en annan sak. Hon har, sedan hon föddes för 8 månader sen, bara sovit mer än två timmar i sträck EN ENDA GÅNG. Annars, varenda natt, har hon vaknat varje, ibland varannan timme, och velat amma. Detta har tills nu inte varit några problem. Jag har inte klagat och jag har inte krävt att få sova extra på morgonen. Men nu börjar det bli för mycket.

Någonting konstigt håller på att hända med mig och det är definitivt sömnbristen som är orsaken. Efter ett antal läkarbesök, remisser, mediciner som inte funkar, ställer jag mig frågan; hur mycket ska jag kämpa för att göra min dotter till viljes?

Mycket beror det på att vi faktiskt var på väg att mista henne. Jag vill inte säga ifrån, vill bara vara där för henne 24 timmar om dygnet och aldrig släppa henne. Rädslan för att behöva gå igenom det vi gick igenom på sjukhuset, den känslan sitter kvar i mig och det tror jag hon märker. Rädslan för att något ska hända henne är större än med någon annan. Hon var på väg att glida ur mina händer. Men hon klarade sig, jag klarade mig, och därför är jag för alltid skyldig henne något. Vad vet jag inte. Skyldig henne att hålla henne vid liv antar jag.

Min goseunge älskar att ta tag hårt om håret, dra sig intill min mun och suga på läppen. Istället för napp antar jag. Mysigt men inte så kul med fläskläppen efteråt.

Normalt sett ska man inte sitta och blogga vid den här tidpunkten. Men idag kommer nog inget vara normalt.

Matilda vaknade kl 04.50 Hon ville inte sova! Så hon blev buren in till våran säng. Vilket Kajsa tyckte var jätteroligt! Äntligen någon att leka med mitt på natten. Så när Matilda äntligen somnat vaknade Kajsa. Och vi blev utslängda från sovrummet hon och jag.

Så där inne ligger Matilda och pappa och myser och gosar. Men förhoppningsvis sover de mest. Och jag och Kajsa bloggar. Och skrattar. Och pratar.

Underbar morgon. Det är dimma ute. Och mörkt.

Idag ska vi ge Kajsa mat. Det är väldigt mycket försent men det är medvetet. Den här ungen ska inte vilja sluta amma bara för att hon får smaka på den otroligt goda potatisen som kanske till och med är lite roligare att äta än mammas mjölk.

Jag älskar tisdagar... mer än lördagar som för övrigt kan vara rikitgt tråkiga dagar ibland. Förväntningarna är alltid stora och när man vaknar upp en lördags-morgon så slås tanken av att "oj, idag är det lördag, idag ska jag vara lycklig för dte är ju alla andra på en lördag. Lördag är ju en dag att längta till, eller hur? Men problemet med att ha småbarn hemma och en sambo som jobbar obekvämt är att en lördag inte alltid är så undebar. En måndag kan vara mycket bättre ibland :) "

Så, tisdag idag. Och som vanligt börjar dagen med mamma-baby gympa. Underbart roligt och än så länge har jag inte lyckats gå därifrån en enda gång utan tanken att ja borde träna mera, äta bättre osv. Svårt att hålla bara.

Hem, ge äldsta dottern mat, lägga henne, laga mat, äta, amma under tiden och sen kom svärfar på besök.

Packa nästa väska, åka till babysim och bada med ungarna. Hem, äta mat, sova för barnen.

Älskar tisdagar. Då gör vi bara roliga saker, många saker och aktiva saker.