Numera tittar jag på tv springandes samtidigt som jag städar.

Det var bättre förr.

Vad är det för mening med att åka och handla en massa kläder,

när man inte hinner hem och njuta av dem?

Nu måste sambon bli frisk snart. Jag behöver hjälp. Avlastning med andra ord.

Min dotter, hon kan hon. Hon går in i garderoben, hämtar sin skor, sätter på sig dem, tar fram dammsugarn och börjar dammsuga köket. Hon kan hon minsann!

Hemma kan man inte vara. I alla fall inte en hel dag. Så bara för att sambon är sjuk så kan inte jag vara hemma och inte göra någonting. Dessutom tror jag han mår gott av att vara själv en stund:)

Så idag på förmiddagen ska jag försöka skriva ihop ett bra eller perfekt CV. Jag har helt tappat rutinerna på att söka jobb så jag känner mig väldigt nervös.

Så sen runt halv tolv ska jag ta min packning och alla ungar och sätta mig i bilen för att hämta mamma på jobbet. Eftersom det är fredagen den 13:de idag så startade inte hennes bil när hon skulle till jobbet så därför ska jag skjutsa hem henne. Som straff (?) ska hon få ta mina stora dotter i några timmar.

Och vad ska jag göra? Jo jag ska ha en mysdag för mig själv. På köpet kommer en liten dotter som förhoppningsvis kommer spendera sin eftermiddag i vagnen tyst och lugnt och utan att klaga. Jag ska shoppa. Jag ska äta, jag ska fika med en kompis. Jag ska lyssna på musik, köra bil i min ensamhet och jag ska njuta!!! En dag för att samla kraft. Kraft för att kunna komma hem igen och gå tillbaka till ekorrehjulet man lever i.

Och sen ska jag göra en jobbig sak på stan. Jag ska gå till ett drömjobb, lämna det där perfekt CV:et som jag ska försöka skriva och sen ska jag le och blinka med ögonen och berätta hur underbar jag är och hur dumma de är om de inte vill ha mig. Kajsa tänker jag lämna utanför dörren. En mamma med en 7 månaders bäbis bådar inte gott när man söker jobb. Inte bra alls.

I förrgår var en rolig dag. Väldigt rolig dag.

Det började med gympa på morgonen. En timmes promenad dit, en timme hem. Hem, laga mat, lägga Matilda och äta maten.

Upp med Matilda, gå till BVC, en timmes promenad dit, en timma hem.

Kommer hem. Mamma kommer efter 5 minuter. Barnvakt till Matilda så jag och Kajsa kan åka till babysim.

Direkt efter babysim åkte jag och Kajsa till en föreläsning som jag väntat på. En föreläsning angående maten vi stoppar i oss och vad den egentligen innehåller. En skrämmande föreläsning om vad alla E-nummer, emelgeringsmedel och allt annat konstigt som vi vanliga svenska inte har någon aning om vad det är för nåt men mer än gärna stoppar i oss i alla fall.

Och så hem kl halv nio, jättetrött och jättehungrig men så himla nöjd över dagen. Mera sådana dagar tack!

Av alla de böcker jag än så länge hunnit läst om barn och barnuppfostran kan jag summera det så här: Hur man än gör och hur mycket man än vill så ger barn en dåligt samvete. Ständigt dåligt samvete för att man hela tiden gör fel. Och upptäcker det EFTER man gjort fel.

Matilda har verkligen blivit en försökskanin på den fronten och Kajsa kommer förhoppningsvis, om inte perfekt, så i alla fall bli lite bättre uppfostrad än henne.

Vad jag fastlår av de flesta böcker sker inte uppfostran förens barnet blir 1½-2 år. Helst det senare alternativet. Barnet ska ha skapat sig ett litet ordförråd och barnet ska vara medveten om vad ordet "nej" betyder.

Det är lätt att missta sig när barnet återigen häver ut mjölken trots att man redan skällt på henne ett antal gånger och det känns som om hon bara retas. Den känslan förstärks verkligen när hon vänder sig om och ler med hela ansiktet innan hon häller ut mjölken och sen gärna ler igen när jag kommer fram och skäller på henne -igen.

Barn tycker om upprepningar. Och eftersom hon inte förstår innebörden med ordet "nej" tycker hon det snarare bara är roligt att jag gör om samma sak om och om igen och säger samma sak igen. Ett bra exempel är att Matilda trodde att ljuset hette "ajaj" innan hon förstod att "ajaj" innebar att hon inte fick röra ljuset. "ajaj" brukade hon säga varje gång hon gick fram till ljuset, för att berätta att hon vet vad det heter. Mmm smart!

Så med Kajsa blir det inte som med Matilda. Hoppas jag. Men för den sakens skull kommer jag inte minska mitt dåliga samvete på ungarna, jag kommer bara hitta någonting annat att må dåligt över istället.

Idag blir en hemmadag för Matilda. Det har varit alldeles för mycket för henne de senaste dagarna så hon behöver vara hemma idag. Hon är inte riktigt som hon ska. Hon sover väldigt mycket och äter mat i stora mängder! Det senaste gillar jag extra mycket. En tjej som normalt sett brukar vara ganska liten i maten vill nu ta om en gång till. Då blir mamma glad :)

Men någonting är inte som det ska och därför får hon stanna hemma idag.

För min del ska jag fortsätta med jobb. Idag tänkte jag skriva mat-lista till hela veckan, laga mat (redan gjort), handla mat och sen ska jag på mary kai party ikväll hos en vän. Det ska bli kul att bli lite ompysslad för en gång skull. Ska också ringa en himla massa samtal till en himla massa folk som inte alltid är så roliga att prata med.

Ja just det, sen ska jag försöka ta ett kort på Matilda när hon skelar. Vilket hon gör väldigt sällan men det sker ändå och jag har bokat tid till läkare för att kolla hennes ögon. Och sen lovade jag att försöka ta ett kort när hon gör det. Ibland är det dumt att lova något som är svårt att hålla ... :(