Sitter just nu och spänner hela kroppen, andas snabbt, helt fokuserad på datorn. Det här kommer vara det jobbigaste marathonet för dagen... jag har just budat på en biljett till AC/DC konserten i februari... Ska jag få den... bara 7 minuter kvar... ska jag klara det...

Idag har varit en dag på stan med min gamla, gamla klasskamrat Malin. Så underbart att träffa henne! Så skönt att, trots att man inte sett varandra sen oktober förra året, kan prata med varandra som om vi aldrig varit ifrån varandra. Helt underbart! Det blev 2½ timma med munnarna fulla och så mycket att prata om att vi knappt hann lyssna på vad den andre hade att säga. Det här behövdes. Verkligen. Det här behövde jag.

Sen tog jag bussen vidare för att gå på IKEA med mamma. Det blev lite för mycket saker som vanligt, men kul, det hade vi! :)

Skulle ni kunna tänka er idén att inte ha en enda spegel hemma?

Jag träffade en tjej i duschen i simhallen. Hon berättade att hon inte hade en enda spegel hemma så när man kom hit och duschade såg man plötsligt allting.

 Tanken har verkligen aldrig slagit mig. Hur beroende är vi egentligen av våra speglar? Ja menar, det är ju inte ofta man lämnar huset utan att ta en titt i spegeln först. Man kammar sig, sminkar sig och ofta borstar man tänderna framför spegeln. Och vem kan gå förbi en spegel utan att ta en titt i den?

Så... hur klarar hon sig? Den här tjejen, hon 'är högst vanlig. Hon ser bra ut, har långt brunt hår, är runt 25-28 år. Klär sig i jeans och tröja och verkar varken vara freak eller hippo. Underligt, hur klarar hon sig?

Även fast det finns väldigt mycket saker att klaga över under en dag och faktiskt genom hela det liv man lever så måste kag faktiskt säga en sak: Jag är mycket mera nöjd än inte nöjd över min tillvaro. Att vara mammaledig kan vara pest ibland. Man kan faktiskt bli lite galen av att inte få sova, aldrig vara ifred eller heller aldrig riktigt ta det lugnt. Men trots detta överväger det positiva.

Jag styr verkligen över min egen vardag på dagarna. Visst finns det måste. Måste såsom att laga mat, torka dregel och tvätta och städa. Men alla dessa saker bestämmer jag över när jag ska göra. Det finns vissa saker som måste göras enligt klockan. Saker som att äta på samma tidpunkt, byta blöja minst 10 gånger per dag, klä på, klä av, natta, väcka. Men resten, såsom aktiviteten under dagen, det bestämms av mig. Och det kan vara nog så underbart.

Så, vad vill jag säga. Jo att klaga är så myckte lättare än att ge beröm. Att se det negativa är lättare än att se det positiva. Men att le är lite lättare än att gråta.

Idag är för övrigt en bra dag. Om man bortser från mina ögon (som börjar hänga väldigt konstigt och klia som om jag hade 100 myggbett på samma ställe) och det att jag har väldigt ont i halsen så är det en bra dag idag. Jag fick sovmorgonen efter en sjuhelvetes natt. Jag har gjort två nya maträtter och lyckats, Tobbe har fått spela gitarr så mycket han velat och snart ska vi iväg till stan för att äta på restaurang. Idag är en bra dag.

Vi stannar hemma idag. Vi tänker stänga dörren, låsa om oss, stänga av alla telefoner och sätta på tv:n. Jag tänker protestera mot allt "måste göras" och bara andas idag. Orsaken är en massa snor. På båda barnen. Och en massa hostningar och en massa gnäll. En annan orsak är det här:

 (varning för starka bilder. Kan ge men för livet.)

Jag vet. Ingen vacker syn. Och ändå har jag väntat några dagar tills det värsta har lagt sig innan jag vågat visa mig själv i bloggen. Tro mig, det har varit värre. Mycket värre. Nu kan jag i alla fall få upp ögonen. Och vad som har hänt? Ja ni, om jag bara visste det själv. Allergisk reaktion mot någonting säger läkaren. Det är min uppgift att ta reda på vad. Jo, tack så mycket, det var ju en lätt läxa. En annan utvärdering var att man kan få så här när man haft det jobbigt under en lång period och inte sovit så mycket. En reaktion från kroppen som säger ifrån. Men vad hjälper det? Så här kan jag ju fasiken inte se ut!!!!!

Jag har nyss fått mat...

av pappa...

Och han får aldrig mera mata mig!!!!

Nu ska vi iväg och bada... Matilda är redo och har klätt sig själv :)

När det blir för mycket att göra känner jag att jag har så mycket att berätta om på bloggen. Vilket gör att jag väntar med att skriva i den tills jag känner att jag kommer ha tid till det. Problemet är att den tiden aldrig dyker upp och när den väl gör det kommer jag inte ihåg vad jag har gjort. Dilemma!

Så. Numera älskar jag tisdagar. Och onsdagar. Inte fredagar för då har jag inga aktiviterer inbokade. Och jobbar sambon är det bra långtråkigt. Men idag har vi haft mamma-baby gympa och snart ska vi iväg och baby-simma. Bara roliga saker.

Igår tog jag och barnen bussen in till marieberg för att kolla lite kläder. Det hände väl allt som skulle kunna hända ch då på den dåliga vägen. Jag glömde pengar till bussen. (hittade lite småmynt i väskan som räckte precis...) Kajsa var på väldigt dåligt humör och Matilda vägrade att somna. Istället för att shoppa ägnade jag timmarn i marieberg åt att byta bajsblöja, bära på Kajsa och skjutsa Matilda samtidigt, svettas åt alla kläder och till råga på allt... gissa... vagnen brakade. Benet som håller ihop hjulet brakade. Och jag ville bara börja gråta.

Efter så mycket bök och krångel tappade jag lusten och gick till bussen för att åka hem. Då somnade både Matilda och Kajsa och vagnen blev lagad med silvertejp. Så jag gick tillbaka igen och shoppade lite för mig själv. Tyckte jag var värd det!